Våren 2020, Polen. 16 filmskapare gör 14 kortfilmer om oväntade upplevelser i isolering under pandemin.
Regissör: Jerzy Skolimowski. Viruset hittade mig på Sicilien där jag spelade in min nya film. Jag bevittnade den italienska tragedin och det italienska hjältemodet, samt den härliga sicilianska våren. Tiden har stått stilla ett tag, men den tycks också ha en annorlunda dimension här.
Regissör: Krzysztof Skonieczny. Situationen vi befinner oss i på grund av pandemin är som att vara i öknen. För mig är det chansen att träffa sig själv, filtrera sitt minne, spola tillbaka hemvideofilmer, registrera sina inre skälvningar, stirra på bilar och spå i kondensationsstrimmor.
Regissör: Renata Gasiorowska. En film som avslöjar hur mycket mer vi har låst in oss i våra bubblor trots att vi har så många sätt att kommunicera på distans.
Regissör: Jacek Borcuch. Med facit i hand kan jag säga att när jag gjorde min kortfilm så lät jag mig försjunka i häret och nuet, eller snarare däret och dået. Det har trots allt gått nästan tre månader.
Regissör: Jan P. Matuszynski. Att vänta under pandemitider är speciellt. Alla upplever det olika. Samtidigt väntade vi... på nåt annat.
Regissör: Xawery Zulawski. Nedstängning – tiden för att återvända till sitt inre jag – allt på nätet blir en illusion. Vilken verklighet är den äkta?
Regissör: Pawel Lozinski. Tidens gång under pandemin har blivit min karaktär. Världen stannade, liksom kameran på min balkong. Jag tittar på en skärva av världen i en ram och en unik tidsperiod som vi alla befinner oss i.
Regissör: Mariusz Trelinski. Jag har fascinerats av artisters polyfoni. Jag kan inte minnas att vi nånsin sjungit tillsammans. Det är ytterst sällsynt i vårt land. Vi är naturliga solister, och så plötsligt hörs alla röster.
Regissör: Malgorzata Szumowska & Michal Englert. Den första tanken som slår mig... är restriktioner, även i vårt synfält. Hemma ser vi bara en liten bit av verkligheten, men vi längtar efter att se mycket mer.
Regissör: Krzysztof Garbaczewski. När man jobbar i trädgården inser man att tiden inte är linjär – den tenderar att göra allt overkligt och får en att likna en virtuell snigel med ett spiralformat hus på ryggen.
Regissör: Magnus von Horn. Nedstängningen satte relationer, familjer, tålamod och kärlek på prov. Jag ville fånga känslan av att medan vi försöker skydda oss själva från viruset så blir vi smittade av nåt annat.
Regissör: Anna Zamecka & Sung Rae Cho. Instängda hemma under tvångskarantän hade vi svårt att få grepp om och beskriva vad som försiggick, att ta in det verkliga i händelserna.
Regissör: Andrzej Dragan. Jag gillar ångest. Jag gillar att tolka och se på den. Att skapa nåt i dessa ovanliga tider då tvångsmässig ångest upplevs av hela mänskligheten kändes därför synnerligen intressant för mig.
Regissör: Tomek Popakul. Å ena sidan är det apokalypsen, men å andra sidan känns det som vilken dag som helst. Nåt bisarrt pulserar på ett osynligt plan.
